Rätta mig om jag har fel men Riksbanken ökar styrräntan vilket leder till att folk betalar mer ränta på sina bolån vilket betyder att de inte längre har råd att konsumera vilket leder till att priserna sjunker vilket leder till att inflationen är inbromsad?
Och vinnarna i detta är storbankerna som täljer guld med smörkniv.
Det känns som att samma effekt borde gå att uppnå men med något medel där pengarna används till något nyttigt? Typ en inflationsskatt och sen stoppas pengarna in i välfärden eller något istället?
Eller missar jag någon aspekt som gör att det är oundvikligt att behöva stoppa mer och mer pengar i storbankernas fickor?
Åh det är ännu värre än så! Inflationen drivs snarare av prisökningar för att tjäna mer pengar snarare än av att konsumenterna har för mycket pengar så den höjda styrräntan funkar också inte, eller i alla fall inte så bra.
Som jag förstår det är det här mer eller mindre 100% av ideologiska skäl. Vi har riggat upp ett banksystem enligt nyliberal modell där de i princip bara har spaken ”höj/sänk ränta” och då är det den man använder för något måste de ju göra.
Om staten ville fixa problemet ”bankerna saftar på med räntor och tjänar mer än de nånsin gjort förut” skulle de också kunna ändra direktiven för SBAB för att åtminstone pressa ner räntorna lite och på så sätt i alla fall minska övervinsterna, men det gör de inte heller.
Se även: Podcasten Värdet av pengar om krisen och Andreas Cervenkas bok Girig-Sverige.
Vill passa på att slå ett slag för Andreas Cervenkas sommarprat i P1 från 27 juni, det var ett väldigt lättsamt och lättlyssnat sätt att ta till sig grundläggande information om hur det svenska systemet är uppbyggt och varför det ser ut som det gör!
Riksbanken har stränga order om att fokusera på inflationsmålet och har inte särskilt bra verktyg för att nå målet. Ingves tjatade i över ett decennium om att saker behövde förändras. Han försökte även bromsa räntesänkningarna för att han såg problem med hushållens lån. Hela finanssverige var på honom i medierna kändes det som. Bifogar lite länkar.
Ett par artiklar som visar på hur Ingves försökte kämpa emot:
SEB noterar bland annat ett ökat tryck på Riksbanken från experter, politiker och näringslivsföreträdare som vill ha en räntesänkning.
https://www.privataaffarer.se/alla-nyheter/nyheter/okad-press-pa-ingves/ Publicerad: 5 september 2012, 14:47
Enligt Stefan Ingves borde det ligga i bankernas eget intresse att se till att utvecklingen bromsas, men om inget händer kan det bli aktuellt för myndigheter att ingripa.
”Ett slags minimum, om jag skulle tänka högt, är att lån ska amorteras”, sade han.
https://www.privataaffarer.se/privatekonomi/bostad/ingves-vill-ha-battre-amorteringskultur/ Publicerad: 7 mars 2013, 10:35
…
En artikel från DI:
Han konstaterar att Riksbanken, trots sitt ansvar för den finansiella stabiliteten, inte har befogenheter att själv agera med riktade åtgärder mot hushållens skuldsättning.
”Därför har vi gång på gång gått igenom vad som borde göras. Men Riksbanken kan inte sköta alla problem i svensk ekonomi”, dundrade riksbankschefen.
Riksbanken efterlyser sedan tidigare skatteförändringar som ”gör det dyrare att låna eller dyrare att bo”, liksom ”en översyn av hur vi hanterar bostadspolitiken eftersom utbudet är för litet” samt riktade åtgärder som till exempel ett skuldkvotstak, förklarade Stefan Ingves.
https://www.di.se/nyheter/ingves-rasar-mot-politisk-ovilja/ Publicerad: 21 december 2016, 14:12
…
Ingves underlag för ett tal från förra året:
Penningpolitik och finansiell stabilitet är nära sammankopplade och penningpoliti- ken är mer effektiv om den kombineras med en verkningsfull makrotillsyn. Det penningpolitiska ramverket bör därför modifieras på två områden:
Makrotillsynen behöver en hög grad av oberoende för att vara verknings- full. Vissa av makrotillsynsverktygen som till exempel den kontracykliska kapitalbufferten bör därför ligga hos Riksbanken. Detta skulle också un- derlätta koordineringen mellan penningpolitiken och makrotillsynen, samt minska riskerna för finansiell dominans
Finansiell stabilitet bör ha en viss vikt i de penningpolitiska besluten. Ut- över prisstabilitet bör Riksbanken sätta en viss vikt vid finansiell stabilitet och den ekonomiska utvecklingen i de penningpolitiska besluten, det vill säga finansiell stabilitet bör vara ett argument i Riksbankens målfunktion.
Riksbanken har som uppdrag att bland annat reglera inflationen. Tanken är att Riksbanken ska vara oberoende så att populistiska politiker inte ska börja experimentera.
Om vi flyttar över uppdraget till riksdagen (= låter politikerna leka med skatter) så är det främst två problem jag ser.
-
politiker som inte kan något alls om nationalekonomi får direkt makt över Sveriges ekonomi.
-
Kampen mot inflationen blir otroligt långsam i svängarna då riksdagen inte är så fruktansvärt snabba i sina beslut. Tänk på hur virrigt det varit de senaste 10 åren med SD som röstar oberäkneligt och t o m i vissa fall förstört för Sverige bara för att de inte fått som de ville.
Det svarar dock inte på varför riksdagen och regeringen inte använder metoder de har tillgång till (regleringsbrev till SBAB för att pressa räntor på lån på bekostnad av bankernas jättehöga vinster, insatser mot kartellbildning i olika led för livsmedelsinköp, mer bostadsbyggande för att få ner hyror och bostadspriser, utbyggd kollektivtrafik för att få ner priset på resor och transporter, priskontroll av livsmedel och/eller el, ”Sverigepriser” på el, osv osv, alltihop definitivt inom ramarna för helt normal politik som vid olika tillfällen bedrivits tidigare).
Det svarar också inte på varför Riksbanken mer eller mindre bara använder räntan. Har de verkligen exakt en kran för att styra hela ekonomin?
Riksbanken har två trubbiga verktyg för att påverka ekonomin. Det ena är styrräntan och det andra är statsobligationer.
(Den uppenbara slutsatsen man måste dra och som jag drar är: fungerar som det är tänkt)
-
Bankerna gynnas inte direkt av högre räntor, deras kostnader ökar också. Om exempelvis fler hade bundna lån i Sverige så skulle bankerna kunna legat risigt till när räntorna steg, då det i de fallet är bankerna som sitter med risken. Vad som händer nu är att bankerna kan ta i för att räntorna är volatila. De vill ju undvika att gå back, så då ser de ju till att marginalerna tar höjd för volatiliteten.
Exempelvis om massa folk binder räntorna på denna höga nivån, och sedan sjunker styrräntan. Då blir ju det också fördelaktigt för bankerna.
Nordea rapporterar att deras räntenetto är 40% högre jämfört med samma period förra året. Så helt hemskt verkar det ju inte gå för dem med de högre räntorna.
Nä, Sverige har ju väldigt låg grad av bundna räntor på bolån. Så är ju ingen jätterisk för bankerna på den punkten när räntan stiger. Volatilitet ger ju dock som ofta möjlighet att tjäna pengar, och iom att alla bankerna har starka incitament att inte gissa för lågt på räntorna så är det ju inte jättekonstigt att intäkterna ökar.
Om räntan ligger still ett tag bör ju i en fungerande marknad marginalerna sjunka, typ till de nivåer de var innan ökningarna exempelvis. Men banker e ju lite av ett oligopol så får väl se om det händer av sig självt eller om SBAB behöver knuffa på.
Har själv funderat på exakt samma sak… Jag har dock fått för mig att i stort sett alla pengarna som vi konsumenter lånar av storbankerna har dom i sin tur lånat från Riksbanken, så ifall det stämmer så är det iaf en liten tröst att deras utgifter också ökar.
Nordea släppte sin kvartalsrapport idag och räntenettot (alltså skillnaden i vad de får in i ränteintäkter jämfört med sina ränteutgifter) har ökat med 40% sedan samma period förra året.
Det är väl som med de flesta grejer statliga myndigheter gör. Det passerar för många mellanhänder på vägen. Det är ju som med matbutiker och bensinjättar också. Sänker regeringen momsen med 15% får vi se 8% i prissänkningar och resten hamnar i företagens skattkistor.
Finns ju någon teori om att allt ska bli billigare och bättre när ansvar flyttas från staten till privata aktörer, men det verkar vara sällan det fungerar i praktiken tyvärr.
